Glädjens tillbaka blick!

Tja du vet när man kommer i vissa stämmningar i vardagen tänker ma reflex mässigt på sin barndom och hur kul man hade, varför hade man så jävla kul och varför skall det vara så järnspikars svårt att ha kul och leva i nuet. jo när man e vuxen krävs det av en att ta ansvar, visst ni som känner mig jag tar ansvar, eller? och hur fan hamnade jag i denna soppa är det för att man inte tagit tillräckligt med ansvar, lyssnat på ngn annan än sig själv, eller har man bara haft otur med sina val i livet? skolan var ju bara en transportsträcka till arbetslivet, jag kommer ju från en familj som jobbat eller jobbar som drönare och så även jag men den sista tiden har jag börjat att släppa taget om vardagen och fokusera mer på mig och vad jag vill göra men fan det e inte lätt att veta vad man vill göra med sitt liv när man levt genom jobbet vilket helt enkelt e fel, eller? eller är det det att jämnt vara familjens underdog som tär på ens humör och psyke? jag menar bror som e äldre sadlar den myndiga och "bror duktig"-rollen galant.... syr(r)an tja hon blir ju förfan bara mer och mer odräglig för varje dag som går, familjens ena martyr! mor ja hon har jag faktiskt inte så mkt emot merän att det e som det e och att som man bäddar får man fan ligga... far en bra far som ställt upp med skjuts de flesta gånger och hämtningar när det kom ihågs... har ju väntat en stor del av mitt liv på att få komma hem :P, missförstå mig inte jag tycker bra om min familj i doser om en till två kvällar umgänge per halv år. det som får mig mest att sparka bakut e nog all tid/hjälp min övriga familj får och att jag måste kriga mig till ett par ynka timmars hjälp. men visst kan ju vara ett tecken på att jag e mer fri och kan merän mina syskon och mor, eller att far tycker det e kuk att hjälpa mig eller tycker det e tråkigt och således skiter i det med en nödlögn. bitter javisst nu när man harvat igenom halva mitt liv för att inte ha det så jäkla bra som man skulle kunnat tror att man skulle ha det vid denna tiden i sitt liv... och en sak som jag sett som väldigt bra hela mitt liv ända sen barnsben är att vuxna tja deflesta har uppfattat mig som vuxen och allmänbildad.. det e ju inget possitivt fan barn skall få vara barn tar det dem till de är 18 innan de är vuxna låt det såvara inte tvinga dem in i systemet visst nu menar jag inte att låt dem springa vind för våg låt dem få veta vad som är rätt och vad som är fel tidigt och backa aldrig på den punkten. fan jag skulle kunnat skriva en hel bok om detta hur det e att var minstingen och hur lätt allt har varit för att man var yngst och fått allt serverat på silverfat. okej men ja g skriver mer här när jag har lugnat ner mig. ha det gött och ses sen.